Klick, klick. Becksöndegaard-sjal

Jag har en liten passion för sjalar. Tycker det är mysigt att vira in sig i en sjal runt halsen och den piggar upp en slätstruken tröja eller skjorta.

Dessutom kan man ha dem året runt. Finns ju i alla tänkbara tjocklekar, mönster och färger. Nu är det alltså sommarsjalar som gäller :)

Klickade hem en sjal från fina Becksöndegaard som är så populär hos många just nu. Färgen heter Raspberry red och är superfin. Till vitt tror jag den blir den perfekt. Och svart. Beställde ena dagen, nästa dag låg den i min brevlåda. Nätshopping när det är som bäst!

Nu ska jag bara bli lite kryare så jag kan använda min nya sjal också. Löst sittande klänningar är det som gäller för mig just nu. Kan kanske matchas med en sjal här i sängen...?

Underbara inspirationsböcker

Jag har fått så många fina krya-på-dig presenter och blommor från nära och kära under min sjukperiod. Och mail, hälsningar, telefonsamtal, FB-mess. Tack fina ni, det värmer verkligen i hjärtat!

Bland annat har jag fått tre helt underbara kok-/inspirationsböcker. Gud vad jag längtar efter att bli lite piggare och rörligare så jag kan testa en massa nya recept och inspireras att ta fram mina egna varianter. Håller på att förgås av tristess snart. Det kliar och kryper i kroppen. Är inte van att göra ingenting. Och jag längtar UT - även om det regnar och blåser - har inte fått frisk luft på veckor..

Jag vill ha tunn sommarklänning och bara ben och valsa omkring i köket bland kastruller och slevar och bunkar. Baka, smaka, dofta, steka, koka, röra... Snart ska det nog gå!

Här ser ni mina fina böcker:

Sommar med systrarna von Sydow. Av Ebba och Amy von Sydow.

Spisvärme. Av Sigrid Barany.

Hello cupcake. Av Leila Linderholm.

En sjukhusbetraktelse

Att ligga på sjukhus är verkligen som en egen liten värld. När man ligger där är man som i en egen liten sjukbubbla där världen utanför på något sätt nästan upphör att existera.

Det händer något nästan precis hela tiden. Personalen springer in och ut i salarna, det tas prover, ges medicin, kollar dropp, kommer med mat, hämtar dricka, tar tempen, kollar blodtryck, läggs om, städas, bäddas, pysslar, frågar hur man mår osv, osv. Och det pågår dygnet runt.

Vad jag beundrar dessa fantastiska, tålmodiga, rara läkare och sjuksköterskor som orkar med detta jobb.

Men maten! Här finns det mycket att göra och att önska. Hur tänker de där liksom? Efter att jag legat med dropp och inte ätit något på x antal dagar då jag mådde illa hela tiden - ja det första jag får är ÄRTSOPPA.. Bara jag lyfte locket och såg den där sörjan vände det sig i magen. Sen pannkakor YES! Hmm.. Stekt disktrasa med kemiska hallon. Gick inte. Till kvällsmat paj med ädelost. Jamen ÄDELOST.. Ni vet hur det doftar och är inte målgruppen något... Snäv??? Jag fick återgå till dropp..

Sen tvingades man upp i matsalen. OMG vilken tristess med dessa kvinnor, alla i samma situation, illamående och gröna i ansiktet som knappt kan sitta på en stol, med ihåliga ögon och fettigt hår iklädda urtvättade mintgröna sjukhusrockar nickar lite artigt åt varandra medan vi stirrar på tallriken med centimetertjock panerad hitte-på-fisk eller plommonjärpar med rödkål.. Hur ska detta gå? Återigen hur tänker de där? När ingen ser lägger vi på locket och smyger (ja annat är ju liksom omöjligt) ut och tillbaka till rummet.

En dag frågade jag om jag inte kunde få en knäckemacka efter flera försök med rätter som hamnat i soptunnan. Efter en timme fick jag in en tunn, tunn knäcke, något av det segaste jag smakat och som förmodligen legat i ett skåp sedan 1987. Tydligen inte så vanligt. Jag vill inte klaga. Vi har det så förspänt i detta land men det är så synd att se på när något kunde varit så mycket smartare och inte dyrare.

Underbara rosor från fin vän. Gör mig varm och tacksam.

Ett livstecken

Det blev ett långt blogguppehåll...

Man springer på i sitt ekorrhjul dag ut och dag in, månad efter månad. Hinner inte tänka eller känna efter nämnvärt. Men så plötsligt - pang - händer något som får det där hjulet att stanna upp. I varje fall ett tag. Det hände mig.

Jag blev sjuk. Jättesjuk.

Hade mått dåligt ett bra tag och haft fruktansvärda magkramper. Så ont att det kändes som sista stund var kommen. Så jag pallrade mig iväg till läkaren som konstaterade magkatarr och med bekymrad min klämde och såg väldigt oroad ut när han såg min svullna mage. Fick till och med göra ett gravtest.. Ja ni kan ju tänka er.. Så remiss till röntgen och sen sjukskrivning en vecka och vila, vila för att bota det mest akuta och recept på magpiller. Så det var bara att hem och styra om jobbet och försöka stressa ner.

Så här i efterhand tror jag att ovanpå magkatarren hade jag flera gallstensanfall. Så galet ont har man inte av magkatarr och alla symtom stämmer när man surfar runt.

Men det hann aldrig bli någon röntgen av magen. Jag fick hög feber och hemska magsmärtor, den här gången längre ned i buken. Väckte A mitt i natten när jag inte stod ut längre och så var det raka vägen till akuten. Blev inlagd direkt och blev undersökt, fick smärtstillande och dropp.

Jag hade drabbats av livmoderinflammation och jösses så dålig jag var. Mitt stackars inre blev undersökt gång på gång och det var på en av dessa undersökningar man hittade knutan. En knuta, stor som en grapefrukt växte i min livmoder. Och innan det visade sig att den var godartad.. Puh..

Men uschlingen måste bort men så länge jag hade en infektion fick operation vänta. Jag låg på sjukhuset ett bra tag tills det värsta lagt sig och jag kunde få komma hem och vila upp mig och bli någorlunda frisk och stark för att orka med operationen.

Efter fyra veckor fick jag kallelse och förra tisdagen var det dags. Operationen gick bra. Uschlingen och livmodern är borta. De sa att de sällan skådat någon patient med så mycket kämpar jävlar-anamma och skickade hem mig redan på torsdagen. Känner mig inte direkt som Superwoman men visst jag kämpar på. Det gör h-vetes ont hela tiden och att ta sig i och ur sängen är ett äventyr. Käkar morfin och annat smärtstillande som smågodis..

Det lär väl inte bli så glamoröst och vardagslyxigt här just nu men jag kommer titta in lite då och då och dela med mig av vardagen igen. I love my iPad - den är med mig hela dagarna i sängen - läser mail, surfar runt, kollar FB, tittar på tv och jag kan tom blogga!