Författare: Louse Boije af Gennäs
Det är bara några timmar kvar av år 1999 och i en fashionabel våning på Norr Mälarstrand väntar sex nära vänner in 2000-talet.
Vi är hemma hos värmländska Sanna, som är författare, och hennes make börsmäklaren Victor. Runt omkring dem finns de närmaste vännerna: Stefan, som jobbar på Naturvårdsverket, har åkt in från Lidingö tillsammans med sin hustru Pella, som är terapeut. Från Söder kommer den kämpande skådespelerskan och eviga singeln Liv, som mest arbetar som servitris. Från Östermalm ansluter Jalle, partybögen som till vardags arbetar på UD men nu börjat längta efter att bilda familj.
Ännu är de kommande årens dramatiska händelser i världen okända, liksom personliga med- och motgångar i den än så länge mycket sammansvetsade lilla gruppen. Fester och parmiddagar kommer att avlösas av yrkesmässiga framgångar och bakslag. Vilda nätter på Manhattan liksom lata sommarkvällar i Falsterbo ska förbytas i sorg och tragedi. Stora som små händelser ska sätta vänskap, tillit och fundamentala värderingar på prov.
Men nu är det nyårsafton och det gamla årtusendet går i graven. Vännerna skålar i champagne och tittar ut över Stockholm, som exploderar i fyrverkerier. 2000-talet, så fyllt av möjligheter, har börjat.
Högre än alla himlar är första delen i en trilogi som utspelar sig under millenniets första decennium. Det är en överblick över vår nära nutidshistoria och samtidigt en roman om såväl stark vänskap som hur det är att vara människa i en ytterst föränderlig tid.
Kommentar
Jag hade stora förväntningar när jag satte tänderna i denna bok. "Stjärnor utan svindel" är en av de absolut bästa böcker jag läst så jag hoppades och önskade att även denna skulle motsvara förväntningarna och hamna på min topplista. Det gjorde den tyvärr inte riktigt...
Det är inte så att boken är dålig och jag kommer med all säkerhet att läsa fortsättningen när nästa bok utkommer. Men vad ska jag säga, tycker den är lite högtravande och lite för långrandig och omständig emellanåt. Personerna är komplexa till naturen och det tar ett tag att komma in i handlingen och få grepp och alla personligheter. Lite småfjantigt kan jag tycka det blir när huvudpersonerna brister ut i sång- och dansnummer eller börja läsa dikter när de känner sig känslosamma... Är det vanligt???
Jag gillar att författaren blandar verkliga händelser under 2000-talet med romanens händelser. Starkt skrivet om 11 september och mordet på Anna Lindh till exempel.
Första meningen
Nyårsafton 1999: Ett skimrande istäcke låg över Riddarfjärden like ett tunt lock av glas på det fyragradiga vattnet i behållaren Mälaren med dess stillastående, sömniga invånare fyllda av drömmar om somrar som gått och somrar som komma skulle, över sedan länge glömda båtvrak och myntsamlingar täckta av slam liksom över sjögräsklädda sluttningar och kvävemättade stenbumlingar nere i kolmörkret.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar