Fick så fina presenter. Ska fota och visa er någon dag!
Och finaste Pappolino hade gjort en såååå himla fin sång till lilla moi. Melodi Jamaica farewell som vi sjungit tillsammans ända sen jag var en liten tös på smala spinkiga ben. Nu handlade sången om mitt liv och hur jag funnit min prins och mitt hus på Österlen.
Åh jag blir så rörd av alla kära som gjort så mycket fint till mig för min stora dag. Lovar visa lite mer för er för det är så rörande och underbart och vill verklign dela med mig för jag känner mig så lyckligt lottad. Livet har verkligen inte alltid varit en dans på rosor utan jättetufft ibland och därför njuter jag lite extra nu mitt i livet och tar inget för givet. Försöker leva i nuet, uppskatta både det stora och det lilla och de som finns runt omkring mig. Ta vara på vardagen, njuta av det lilla och stanna upp och känna efter.
Refrängen i min sång:
"Var finns hon då, är det långt att gå
Nä du kan säkert hälsa på
Följ stjärnorna och månens klara sken
Så finner du ett litet hus på Österlen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar