Författare: Maria Skäringer
"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är. Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar."
Mia Skäringer delar med sig av sina erfarenheter, av skilsmässa, föräldraskap, dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende. Hon krossar myten om superkvinnan som glatt leende håller alla bollar i luften samtidigt, och önskar alla att våga vara den man är.
Kommentar
Jag hör till den lilla skara som varken sett "Mia & Klara" eller läst Mias populära blogg och krönikor men efter att ha läst om boken och hört tjejer som varit helt betagna efter att ha läst boken var jag bara tvungen att köpa och läsa den lagom till semestern. Och den är faktiskt helt underbar - varm, humoristisk, sorglig, naken, självutlämnande... Man skrattar och gråter om vartannat när Mia delar med sig av sina erfarenheter av skilsmässa, föräldraskap, prestationsångest och dåligt självförtroende. Hon krossar effektivt myten om superkvinnan som med ett leende på läpparna älskar att ha tusen bollar i luften. Efter varje nytt kapitel får man en känsla av att man duger rätt bra som man är...
Första meningen
Jag sitter i bilen. Vi har varit på familjeterapi. Det regnar och jag säger till mannen jag älskar att jag måste gå. "Hör du vad jag säger. Jag lämnar dig nu."
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar