lördag 6 mars 2010

Nu är man inte tonårsmamma längre...

Idag för 20 år sedan föddes den här lilla "grodan". Ett pyttelitet knyte, 46 cm liten och med en vikt på 1900 gram. Det blev ilfart till kuvösen där den lille fick bo de första veckorna av sitt liv. Men han piggade på sig snabbt med målet uppåt/framåt!


Här har det gått ett par månader och det är fortfarande uppåt/framåt som gäller. Lägger man honom på en filt tar det inte många sekunder förrän han har rullat in i en rabatt eller in i något annat rum - fort går det!



Här har det gått sisådär en tjugo år. Vilken stilig man det blev av "grodan"!


Tiden rusar iväg och jag känner mig allt lite gammal idag som har en son som fyller 20! Samtidigt har det under dessa 20 år hänt så mycket, både rädsla, sorg och fruktan men också massor av glädje, lycka och skratt, så det är som en hel livstid...

Idag ska vi fira utav bara tusan!
Grattis, grattis, grattis min lilla groda - du är bästa sonen i världen!
.


3 kommentarer:

  1. Fällde en liten tår när jag såg Mumlans lilla fisbubbla!Längtar till ikväll när vi ska fira honom...
    Kramar från Moster

    SvaraRadera
  2. Ja då måste ju jag också erkänna att jag sitter här och gråter när jag tittar på lilla Foffe och de fina orden från hans mamma (skyller på hormoner:-). Kan minnas första gången jag såg honom då han låg på köksbordet hemma hos Inger och Gunnar. Han var så liten..o nu har grodan blivit en lång och stilig prins. Skickar en stor kram och grattis till den nyblivna 20-åringen!! (Ps,Marie känn dig inte gammal för du ser fortfarande ut som 25..Hur lyckas du?) Kramelikram från Sandra

    SvaraRadera
  3. Jag inser verkligen att jag hade världens bästa barnflickor!!! Tack för alla passningar, vad skulle jag gjort utan er... jo då hade jag varit gammal och grå nu! Massor av kramar till goa Ullis och Sandra.

    SvaraRadera