Anders blev utskriven i förmiddags och resan hem från Göteborg gick bättre än vad jag vågat hoppas på. Fullproppad med morfin klarade min hjälte de 30 milen galant. Värst var förstås att gå in och ur bilen, den är ju så låg i sätena.
Var lite nervös för att sedan köra ner bilen i det trånga garaget på jobbet men även det gick över förväntan.
Jag lider verkligen med Anders, han har fruktansvärt ont nu och så står man bredvid och kan inte göra något och känner sig så maktlös.
Jag njuter av att vara hemma igen. Ensam på ett hotellrum är vad det är efter ett par nätter. Jag låg i sängen och åt chips och tyckte synd om mig själv igår kväll och läste ut min bok; Livets aviga och räta, bokrecension kommer snart. Galet mycket som väntade i mailen efter förmiddagens resa, så det har blivit kvällsjobb nu. Känner mig helt slut och huvudet dunkar, får ta och varva ner lite nu tror jag.
Utsikt från arbetsrummet en solig majkväll....
Home - Sweet Home
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar