Vår chiliplanta växer och frodas så det knakar på terassen. Nu blir det både chiliscampi och extra krydda i köttfärssåsen och jag vet inte allt. De är väldigt dekorativa. Och de är väldigt hot, hot, hot de små rackarna.
Idag har jag inte gjort många knop. Vänt blad i boken och vänt mig från ryggläge till magläge i solstolen och tillbaka igen. Rest mig upp för att sätta mig till bords när mannen har serverat mig lunch bestående av grekisk sallad. Har man det bra eller?
Fast morgonen började aktivt värre. Insikten om att det gått över tre veckor av semestern utan en endaste liten joggingtur träffade mig som blixten från en klar himmel. Var hade den tiden tagit vägen? Samvetet blev inte bättre av att påminnas om två pinglor som skuttade upp på mornarna här förra veckan och gav sig ut och sprang. Och jag som lovat mig själv. På med träningskläderna och joggingskorna och in med iPoden i öronen. Skruvade upp ljudet till Take That och sen var det bara att sätta igång.
Innan de sista tonerna av The Flood tonat ut kändes det som jag flåsade som en gammal flodhäst. Fasen, vilken dålig kondis. Men nu jädrar i luften ska det bli ändring på det. Från och med nu. Så det så!
Nu är det snart dags att dra igång med middagen och ett glas vin medan man reder till det. Nån måtta får det vara på präktigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar