Nästan förenat med livsfara att ta sig en promenad dessa dagar. Håller man inte på att bryta armar och ben i snömodd och halka så riskerar man att få ett snöras i nacken. Igår hade jag faktiskt lite änglavakt när jag tog en snabb runda på stan på lunchen. Jag hastade fram på gågatan när tjejen som går två meter framför mig plötsligt får ett ton nedfallande snö från taket över sig. Hon stöp som en fura men hann slänga sig åt sidan innan folk ropade "det kommer mer" och ännu mer snö rasade ner i gatan.
Ytterligare ett stopp 50 meter fram i butik jag inte kan nämna här ser vi plötsligt hur det fullkomligt rasar ner massor av snö mitt framför ingången och en man rusar in och börjar hojta till biträdet "dina kunder svävar i livsfara". Jag tog mig dock helskinnad hem och gick i MITTEN av gatan hela vägen hem med ett öga sneglandes uppåt hela tiden.
Idag har ännu en 12-timmars arbetsdag förflutit och jag är rätt mör. Saknar min Anders som är i Stockholm, skulle behöva någon som pussar på mig och tycker lite synd om mig. Men Wilma får duga så länge, vi får gosa ner oss i soffan en stund tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar