Bokrecension: Is och vatten, vatten och is

Titel: Is och vatten, vatten och is

Författare: Majgull Axelsson

.

Inez och Elsie blir tidigt fadersösa och växer upp i Landskrona. De, som alltid varit som en gemensam hemlighet, glider alltmer isär under tonåren, och när Elsie blir med barn är brytningen ett faktum. Elsie föder en son, Björn, och ger sig ut till sjöss. Inez blir kvar hemma, föder dottern Susanne och tar också hand om Björn.

När Björn växer upp blir han popstjärna, eftertraktad och ensam. Och precis som Inez lever i skuggan av sin syster Elsie, lever hennes dotter Susanne i skuggan av sin berömde kusin. Tills något händer. Något som förändrar allt.

Romanens nu är en urladdning av alla de konflikter som grott kring systrarna och deras barn. Susanne, som blivit deckarförfattare, är gäst på ett polarforskningsfartyg, och upplever på denna instängda yta ett hot som skulle ha kunnat utspela sig i en av hennes egna böcker, från någon som verkar hata henne och hennes kusin Björn lika mycket. Hoten dyker upp regelbundet och anonymt.

Kommentar

Majgull Axelsson är väldigt duktig på att skildra vardagen, relationer och lite lagom trasiga människor. Har tidigare läst "Slumpvandring" som jag tyckte var mycket bra. Jag tycker inte att denna bok är lika fascinerande även om jag gillar att hon låter perspektiven växla mellan dåtid och nutid. Men absolut - boken är helt klart läsvärd - även om jag inte riktigt gillar slutet. För många outrätade frågetecken för att jag ska vara nöjd...

Första meningen

Någon har varit inne i hennes hytt. Hon vet det i samma ögonblick som hon sätter nyckeln i låset, vet utan att egentligen veta, redan innan hon vrider om.

***