Vårt företag har en konstförening som heter CapArt. Jag har själv varit ordförande i föreningen i 10 år men när jag lämnade styrelsen tyckte jag inte den nya köpte in så värst fina alster så jag gick ur ett par år. Men i år gick jag med igen och Anders har varit med sedan han började igen för ett par år sedan. Alltså har vi dubbel chans att vinna!
Man betalar 50 kronor i månaden och företaget står för lika mycket. Ungefär hälften av medlemmarna vinner och de som inte vinner får ett tröstpris. Utlottningen går till så att man drar sista priset först och i år var det 45 som vann. Sen får den som vann första-priset välja tavla själv och så går man i turordning. Anders fick pris nummer 38 och jag blev utan. Men inga ledsna miner för det för några av tröstpriserna var otroligt fina. Jag hade spetsat in mig på en litografi av Kamendy som jag tyckte var finare än många av de ordinarie verken. Så när det blev dags för utdelning av tröstpriserna, det var först till kvarn som gällde, fullkomligt kastade jag mig upp och sprang över hela matsalen fram till priserna. Och först i kön blev jag och fick den fina Kamendy-litografin, värd 1700 kronor :-).
En sak som är rolig är att för många år sedan när jag var ordförande i föreningen så köpte jag in en Kamendy som jag tyckte var väldigt fin. Och vem vann den? Jo, Anders! Så nu många år senare hänger den på väggen i vårt gemensamma hem. Vem skulle kunnat tro det????
Vladimir Kamendy - mitt pris
Anders pris - jättefin den också! Samma färg-
skala och båda hänger nu i hallen
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar